Den sitter stilla och tyst på regnvått räcke, omgiven av jordfärger under den kusligt mörka dagen. Man hör bara sjöfåglarnas larm därborta över sjön och regndroppar som tungt faller mot marken. Den sedan länge obebodda lilla gården är idag ett paradis för alla möjliga sorters fåglar och ekorrar. Precis som fiskar och gamla sjunkna skeppsvrak ofta är en bra kombination. Stilla och tyst?? Jo, nog hade den koll på mig. Ta bort det vita och blå så har ju fågeln ett riktigt bra kamouflage, smälter fint in mot bakgrunden. När de flyger upp vet vi alla hur de kan skräna, här ville den bara inte överge sin fina provianteringsplats för andra att ta del av.
fredag 30 november 2012
Nötskrika stillsamt skildrad
Den sitter stilla och tyst på regnvått räcke, omgiven av jordfärger under den kusligt mörka dagen. Man hör bara sjöfåglarnas larm därborta över sjön och regndroppar som tungt faller mot marken. Den sedan länge obebodda lilla gården är idag ett paradis för alla möjliga sorters fåglar och ekorrar. Precis som fiskar och gamla sjunkna skeppsvrak ofta är en bra kombination. Stilla och tyst?? Jo, nog hade den koll på mig. Ta bort det vita och blå så har ju fågeln ett riktigt bra kamouflage, smälter fint in mot bakgrunden. När de flyger upp vet vi alla hur de kan skräna, här ville den bara inte överge sin fina provianteringsplats för andra att ta del av.
torsdag 29 november 2012
Byggmästarormvråk!
Miljön kan i dessa bilder se lite rufflig ut, men bilderna har tagits i den lilla byn. Huset är bebott, bilar är uppställda och om kvällen lyser belysningen vackert inifrån fönstren. Men det hindrade inte ormvråken det minsta från att ta siesta mitt på tomten! Som framgår av Exif var ljuset uruselt - mitt på dagen samma kameravärden som mycket tidig morgon i mitten av september - och bildkvalitén blir därefter. Men hellre än att inte fotografera alls, tycker jag. Man kan i alla fall i undre bilden se hur fågeln med ohöljt bekymrad min noga överväger krackeleringen i tegelväggen. Det hade jag inte velat missa.
onsdag 28 november 2012
Kungsfågel!
Detta är Europas minsta fågel enligt min fågelhandbok. Där står oxå att den, sin litenhet till trots, är orädd och lätt att komma nära. Hmmm. Kan hålla med om att den kanske inte precis skakade av rädsla. Men glöm lätt att komma nära. I alla fall här i Fågelriket. För att visa på orädd och lättillgänglig fågel tar jag med en bild på nötväcka, fotograferad i samma område.
tisdag 27 november 2012
måndag 26 november 2012
Vilande vithind
Denna kände sig nog rätt säker. Från stigen kunde jag i princip bara urskilja högdagern på bogen något sånär klart. Resten var försjunket i halvmörker. Djuret tänker kanske att kan jag knappt urskilja fotografen därborta, gäller nog det motsatta oxå. Så hon låg lugnt kvar och jag fick fotografera. Och fotografera lite till. Deras vita päls kan tyckas göra dem lätta att upptäckta - många gånger är det säkert så - men förutom kamouflaget i snö skapar regnvåta stenar situationer som kan feltolkas. Exakt vad jag först trodde denna gång.
söndag 25 november 2012
lördag 24 november 2012
fredag 23 november 2012
torsdag 22 november 2012
Färgglatt & ljust ! (1)
Jag vet inte hur ni andra har det, men här, nere i Skåne, härskar Mörkret. Inget vidare kul att stiga upp ur sängen och dag efter dag konstatera att Den Grå Filten slagit till, igen. Motmedlet är självklart färg & ljus. Så framöver kommer denna blogg att lysas upp i ett par inlägg med rejäla doser av båda.
Blåmes sägs vara ovanligt väl representerad denna höst och för min del stämmer det gott. De kommer ner till oss från norr, magra och eländiga. Här finns fortfarande mat i överflöd. I alla fall är det vad de gör. Äter. Lägger mycket energi på detta. Och en sak börjar jag lära mig : en hungrig fågel som hittat mat är ofta en fotograferingsbar fågel.
onsdag 21 november 2012
Bilder!?
Håller på att testa var gränserna går. Hägern i snett, lågt motljus. Fågeln på nedre bilden - någon som kan ID:a? - i kraftigt medljus mot vit befjädring. Kraftigt överexponerat. Resultatet? Tja, bilder blev det ju. Helt övertygad om att dessa skulle ha gått till det ovala arkivet tills för ett par veckor sedan.
tisdag 20 november 2012
måndag 19 november 2012
Glada med insekter
Tålmodigt spanar den ut över ängen efter något intressant, kanske ätbart. Möjligen är den inte alls hungrig. Man kan ju annars tycka att fågeln skulle serveras sin måltid bara genom att öppna munnen och låta de små parasiterna, likt ordstävets beramade stekta sparvar, behändigt flyga in i gapet. En helt annan sak vore det ju förstås om stekta sparvar verkligen flugit i luften någon gång. Då skulle vi sett feta rovfåglar...
söndag 18 november 2012
lördag 17 november 2012
En skogens lilla gåta?
Först ber jag om ursäkt för den bildmässigt låga kvalitén. Långt, långt där framme såg jag något litet utföra små rörelser på vägen och av ren nyfikenhet slängde jag iväg ett par skott för att i lugn och ro hemma kolla vad för slags djur det var, tänkte jag. Genom telet trodde jag att det nog är bondkatt. Nu har jag begrundat den här bilden under ett par dagar och, tja, visst liknar ansiktet en katts - djuret höll på att kalasa på något så det är blod över hela trynet - men svansen är ju rävens. Eller hur? Så vad tror läsekretsen? Någon som sett något liknande?
fredag 16 november 2012
Frisksport?
Motion och gym har varit ledorden för många ett bra tag nu. För att vi andra inte ska glömma bort det, visar blåmesen hur det ska gå till. Först ordentlig uppvärmning på platsen så leder smörjs och muskler får arbeta i rätt takt. Därefter själva kraftprovet. Som ni kan se har detta exemplar valt stavhoppning och den bangar inte för att använda flexande fiberstavar av senaste modell!
torsdag 15 november 2012
Framtidscenario?
Den unge herrn - pinnahjort som en del vanvördigt skulle kalla den - lär av sina äldre flockmedlemmar hur brunstperioden ska hanteras. Kors och tvärs över fältet springer kan, ivrig att inte missa en enda sekund. Man kan ana att han drömmer om det tillfälle han själv blir platshjorten. Då jäkla ska ni få se på gnistor...
tisdag 13 november 2012
Eftermiddagspromenaden
Solen lyser i de sista löven. Nästa storm och alla är borta för denna gång. Tack och adjö.
Ett övergivet äppelträd. Enstaka frukter klamrar sig fast. Konstigt att fåglarna ratar dessa godbitar.
En ung havsörn flyger mot kameran, viker av när den ser fotografen. Denna bild har jag joxat lite med, men är lika väl en ung havsörn i luftrummet.
måndag 12 november 2012
Vråk och fototeknik.
Vårvärme och en del sol idag, så det var ett nöje att komma ut. Den här försökte göra sina kringcirklande rörelser som vanligt i födosöket. Men vinden blåste den ur kurs, rakt mot lilla mig. Det blev ett skott i skarpt motljus som kom ut något sånär hyggligt. Med ny råfilskonverter kunde jag till min häpnad dra upp nivåerna till den grad vi ser här. Från ett skarpt, skuggliknande streck i luften där man vagt anar en ormvråk. Mina ögon kunde inte ens artbestämma fågeln. Detta lovar mycket gott för fortsättningen.
Varför?
Det händer att jag tvivlar på det intelligenta man sysslar med. Packar bilen, åker iväg kanske flera mil. Med lite tur kommer du hem med lite bilder. Gör detta i stort sett varje dag.
Eller tar fram en kopp kaffe, sätter dig vid datorn och slösurfar, håller minimal koll över skärmkanten, går ut och fotograferar fåglarna vid matningen. Om man känner sig riktigt slapp fotograferar man genom fönstret. Det blir alltid bilder, inte sällan bättre bilder. Så varför envisas med det besvärliga, fördyrande vildmarkslivet? Bra fråga. Kanske någon har svaret?
söndag 11 november 2012
lördag 10 november 2012
Föreställning på bräda!
Det var en sån där dag med strålande sol och du sätter dig i bilen. Efter en km har solen gömt sig bakom täta molnmassor och därefter förlorar du ett bländarsteg varje kvart, på ett ungefär. När du kommer fram härskar gråhet, men se där : En högdager med fåglar omkring! Fram med skjutjärnet och det blev lite bilder, trots allt. Stararna rörde på sig hela tiden, kliade sig som lössbitna och hoppade runt på sin bräda och såg till att skapa rörelseoskärpa på varenda bild. Men sådan kan i bästa fall skapa egna kvalitéer, som bekant. Ständiga positionsbyten, mycket snackande påminde de om ett scenframförande och på sätt och vis blev det ju oxå så.
fredag 9 november 2012
Tåkern, November
Storskrakar i 100-tal badade i kanalen. Sympatiska fåglar. Först flög de bort från mig, för att därpå genast vända om och göra sin överflygning på låg höjd. Det blev en del bilder. Halsen på just detta exemplar ser annorlunda ut , förmodligen simmar resterna av en fångad fisk omkring där. Det är ibland svårt att vara fotograf. En del skapelser har det än värre...
torsdag 8 november 2012
Tåkern, november
Se, se! Nytagen bild. Och solsken. Allt hände på samma gång. Efter att den fina fågelsjön visat upp sig från sin sämsta sida flera dagar i sträck - ett par svanar simmade i sjöns mitt, det var allt - fick den sista dagen, de sista två timmarna sjön chansen att visa upp sitt andra, vackrare ansikte. Gräsänder och storskrakar flockades i hundratals i det lilla tillflödet, där mer än manshög vass och säv gav fotografen hyggligt kamouflage. Men häger går inte att smyga sig på, deras syn måste överträffa det mesta. Den här satt i vasskanten, flög upp innan jag fått syn på den och det finns inget mer att tillägga.
onsdag 7 november 2012
Roteflygning
Många gäss rör sig i luftrummet just nu. Inte alla så här fint synkroniserade. Annars har jag ofta förvånats över hur individer i större flockar undviker kollisioner med varandra. Inte mist vid start/landning då flockens rörelser som grupp ständigt förändras. På tal om det. Häromdagen i tornet hamnade jag nära gässens tänkta landningsplats i sjön. Precis som flygplanen - läs tvärtom - fäller de ut sina vingar som bromsklaffar. Ett mäktigt, åskdundrande ljud uppstår, mycket fascinerande.
tisdag 6 november 2012
måndag 5 november 2012
söndag 4 november 2012
Vackra Oktober!
Oktoberdimman ligger tjock. Gruset på den lilla vägen jag går på knastrar under skosulorna. Jag hoppas att dimbanken där framme ska dämpa oljudet, under tiden smyger jag framåt så tyst det går. I övrigt är det knäpptyst, inte en vindsusning kan höras. Något rör sig och plötsligt stiger hinden fram ur slöjorna, framme vid kalhygget. Hon har sin kalv med sig (syns inte i denna bild). Djuret är så upptaget av att leta efter frukost att det inte märker mig alls. Efter en 75000 exponeringar börjar min slutare/spegelhus bli inkört, oljudet har faktiskt dämpats en smula senare tid. Eller är det hörseln som blir sämre? Så till min belåtenhet stod hon i alla fall kvar ett bra tag. Så är det; ett kalhygge blir aldrig vackrare än då det sveps in i förlåtande fuktdis.
fredag 2 november 2012
torsdag 1 november 2012
Tur & otur
Två saker här. För det första har jag turen att se denna ormvråk landa i trädet på fotograferingsmässigt avstånd. För det andra har jag oturen att en massa löv och grenar är i vägen. Jag flyttade på mig, sträckte mig, hukade. Gjorde vad som gick att göra för att frilägga en väg in så något kommer i fokus. Fågeln ser förstås alla mina krumbukter, verkar inte bry sig. Tar några bildserier, tittar på bakskärmen och ser alla blev lite för mycket exponerade. Rättar till, lyfter upp - då lyfter fågeln. Så klart. Publicerar ändå den bästa bilden, får kanske se vad ni tycker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)