torsdag 4 augusti 2016

Bye, bye!



Redan har de lämnat sjön, sörjda av många fotografer. De är otroligt svåra att fånga med kameran, för egen del krävdes mycket träning under flera dagar.







Kanske de något saktas ner av en munfull med mat?
I alla fall erinrar jag mig just nu en fotoepisod med en farbror utan avancerad fotoutrustning i huvudrollen. Han hade åkt ända från Simrishamn enbart för dessa svarttärnor. Och hade kommit till gömslet innan mig. Ingen tur, påstod han. Allt blir bara sudd och de är ju alldeles för långt ut, klagade han vidare.

Då kanske du ska pröva den som kommer in nu, svarade jag. I avsikt att ta hem bomaterial från närliggande vasskant svävade tärnan för en gångs skull något långsammare. Mannen - däremot - snodde blixtsnabbt runt, skickade iväg en skur mot fågeln, tittade på resultatet - och sken upp som en sol! Han fick till en riktig fullträff. Det kunde jag själv konstatera när han stolt visade upp bilden på displayen. Själv hann jag inte ens få upp kameran...






Nå, nu återstår bara minnen. Till nästa år, kan man ju hoppas. Man kan också hoppas att häckningen gick bra. Tärnorna får gärna bli fler, visa sig närmre mer ofta och än hellre rejält sakta ner framför gömslet. Med eller utan mat i mun.

1 kommentar: