Bara en kråka....

...som sitter bakom det solfjäderformade gräset. 

Avspärrat

Den unge dovhjorten begrundar sitt öde. Visst ser det trevligare ut, där på andra sidan avstängningen? Tänk vad jag skulle kunna uträtta där borta. Nån dag bara måste jag ta mig dit!

Helskovlad hjort!

Trots att skogen är liten och djuren inte har så mycket plats för sig själva bland pågående skogsarbeten - inte ens i de brunsttider bilderna togs  -  är det så vidare lätt att producera de minnesvärda fotografierna vi alla eftersträvar. Främst hindarna, även handjuren vädrar misstänksamt, försiktighet råder. Vid minsta lilla misstanle om att något känns "fel" i deras närområde tar de till schappen.
Här stod jag väl dold, med soluppgången i ryggen och hann få in en del skott, Bara det att positionen jag valt var inte idealisk. Stammar och grenar skymmer överallt, att få ett frilagt djur gick bara inte denna gång. Översta bilden visar hjort med harem och i nästa ruta fick jag vänta bra länge innan hjorten vek ihop sig så kroppen platsade mellan trästammarna. Svärtan i ansiktet på handjuret är ingrodd jord och kanske annat skojigt och är dessa de största djurens normala utseende denna tid av året.

Dagens hjälte!

Den här lille krabaten räddade min fotodag häromsistens. Stilla satt han på taket till redskapsskjulet och jag var till en början engagerad i en intressant härva av ståltråd, militärt övningsfält som det är. Fick syn på ekorren, såg i sökaren 1/60 sek, Tänkte, så stilla kan ju knappt jag själv hålla mig, men OK, jag hinner ändå inte ändra. Tur jag inte gjorde det för det här lilla kvicksilvret kom ut ganska skarpt på i stort alla bilder. Man kanske oxå anar en viss poseringslust, linsfrossa är i vart fall inte aktuellt här! Bilderna är knappt beskurna. Och nej, ingen kastanje- ellet kottkastning här.

Jak!

Igår var fotografiskt en totalt misslyckad dag. Ända tills de sista, skälvande minuterna av sessionen kring fågelsjön, vill säga. Mer om detta senare. Vad jag annars ville berätta var att ffg har jag klappat en livs levandes  - jak. Dess större kusiner myskoxe och visenten lär vara rejält aggressiva mot människor, så lite skraj var jag allt när kon kom fram mot mig. Ett minst sagt icke adekvat staket var det enda som skiljde oss. Hennes blick tolkade jag som intresserad, faktiskt nyfiken. Kanske hon ville ta reda på vad  det var för figur som med jämna mellanrum passerade därute i naturhagen. Hur som helst, kon lät sig klappas, slickade på handen  och allt var så himla trevligt. Ända till stunden senare när rena allergichocken bröt ut, mina ögon rann som vattenkranar. Inget för pälsdjurskänsliga, dessa kreatur!
Bilden tagen från samma plats, annan dag.

Första snön?

Hägern gräver med sina klor ner sig i den frusna marken. Snöstormen yr om benen, fågeln kämpar för att kunna stå kvar. Eller? Vad som vid en snabb titt på tumnageln ser ut som en skånsk vinterdag visar sig vara något helt annat. Ett fält, en häger i motljus en solig och trivsam höstdag. Alltihop invävt i arbeten skapade av tusentals spindlar. Undrar om detta är normaltillståndet, avslöjat av det lågt stående sidljuset, eller om något speciellt triggat insekterna just här?

Stjärtmes!

T o m den gråaste av grådagar kan ha sina förtjänster. Upptäckte ett helt träd fullt med stjärtmesar. Naturligtvis flög nästan alla iväg innan jag hann komma till skott. Naturligtvis måste jag fotografera mot himlen. Men här kommer det goda : Det förefaller som fåglarnas vithet överträffade himlens grådask. Jag blev riktigt nöjd när jag efteråt betraktade exponeringarna. De här små pingpongbollarna har blivit favoriter. Inte bara för att vara fotograferingsbara i visst väder, så klart.

Sävsparv,hona,första vinterdräkt

Så prosaiskt kan den lilla fågeln som poserade så vackert i vassen beskrivas i fågelböckerna. Helt omgärdad av mer än manshög vegetation, fick den mig att gå runt på bryggan, utanför det fasta gömslet, för att söka efter en hyggligt användbar fotograferingsvinkel. Just det. Den lilla smarta fågeln satt bakom gömslet som om den visste att ni innanför, här kan ni inte se mig. Så här kommer ett förslag till fågelexperterna : Sävsparv, hona, första vinterdräkt, klipsk och vaken liten skapelse som gillar att skoja med fotografer!

Som ungar tänker?

-%¤#=`/!!!! Jag som hade det så kul med kompisarna. Varför måste mamma krångla till det just nu? Kan man aldrig få göra som man vill någon enda gång??  Livet är orättvist! Sjutton oxå!!

Fotografens bäste vän

Bilen. Den förpestande, olyckliga dödsmaskinen alla politiskt korrekt skolade vill ha bort ur vårt liv. Utan tvekan världens dyraste stativ, har den trots allt hjälpt mig få många bilder. Långsamt framåt, med sidorutor
nere och med kameran uppe och igång. Viltet medger ganska närgångna kontakter. Öppna istället dörren, stig ut och motivet är sedan länge på väg bort. Det är absolut inte av bekvämlighet, lojhet jag kör bil på dessa ställen. Aldrig skulle jag kunna smyga mig fram så nära. Kanske andra kan. Det hjälper vidare att, som i min hemtrakt, många vägar leder ut i naturen, kantade med staketstolpar och annat trevligt som fåglar - likt ormvråken här - gärna använder sig av. Sakta rullade bilen för lägsta växel på grusvägen i lite drygt promenadtakt, jag spanade efter småfågel utan  resultat, svängde in på P-platsen. Där. Till vänster 40 meter bort. På stolpen satt den kvar, trots maskineriets mullrande och däckens krasande mot grusbeläggningen. Så jag skänker ofta mer än en tacksamhetens tanke till Karl och Bertha Benz, de som en gång rullade igång biläventyret.

Iaktagelser från fågeltornet (2)

En sån där magisk dag vid sjön tidigare i veckan. Nästan sommartemperatur, sol och vindstilla. Lurpassar på fågel i tornet. Ett torn som f.ö verkar delvis ha byggts med fotografiska intentioner, nära vattnet som det står. Inget speciellt händer när helt oväntat de här änderna gör entré på scenen. De kommer in högt men till min ogrumlade förtjusning sänker de sig snabbt ner mot den speglande vattenytan, ger flera bilder på motivet. Ett motiv som kanske har något att lära oss människor. Man håller ihop. I torrt, men även i vått.

Lögn och förbannad dikt!!

Jaha, nu har vi bildbeviset. SMHI´s prognoser kan ju aldrig precisionsmässigt stå upp mot regnmätarens exakthet. Meteorologerna talar vidare om att vi i vårt lilla hörn av världen haft en torr sommar och höst, mer så än genomsnittet. Så fel. Förmodligen är det så att det regnat mer än 10 mm mer bara den senaste veckan jämfört med vad mätaren påstår. Så dessa små, flygande individer har dragit oss alla vid näsan.Jag visste de hade det i sig!

Dovt dov!

Gjorde för ett litet tag sen ett inhopp i skogen för att se om dovhjortarna påbörjat sin brunstperiod . Det kunde jag inte höra att de gjort. Men en del handjur visade upp sig ändå, därute i dimmorna på nyhygget. Det rådde ultimata förhållanden vädermässigt. Dimman låg tjock bara på det öppna fält jag sökte djuren, vägarna omkring var dimlösa med antydning till sol. Vindstilla. Så det var enkelt för mig att smyga runt med solen i ryggen, dimman kring djuren dämpade ljudet av stegen samtidigt som det bleka solljuset lyste upp dem. Nu ska här fotograferas!
Och faktiskt. Lyckades ta fler bilder denna morgon än sammantaget för hela förra årets upplaga. I bilden ser man en ännu inte fullvuxen hane, sk halvskovel. I mina marker rör sig främst de vita djuren, men de med vanliga färger tycks accepteras. 

Iaktagelser från fågeltornet (1)

Talgoxen landade i trädet bara ett par meter bort. Fågeln skuttade omkring i lövverket, kameran stoppade flödet av rörelser. Titt-ut! Leker den med mig, frågade jag mig själv? Nja, mindre sannolikt, men honan - det är väl en hona,  med de vackra ögonen? - ser ju ut att flörta med fotografen.

Mörker och ljus

Först några nytagna bilder (igår) hur det ser ut i min landsände just nu. Mitt på dagen mörkt som en tidig septembermorgon. Dagsregn, fattas bara annat. Sista bilden som det ska se ut, med massor av ljus, även inne i buskagen. Såg förresten att detta år har södra Skåne formligen invaderats av blåmesar, tycks vara ont om mat efter den regniga sommaren på andra håll. Även jag har märkt av tillströmningen. Idag ser klimatet något bättre ut, mörkt men inget regn hittills. Självklart tar jag mig ut för ny fotosession.

Inburad!

Fotograferade den här häromdagen, misstänker starkt den är av släktet fjällvråk. I så fall den första för mig denna säsongen - har vintern redan anlänt?! Tråkigt nog sitter den på marken i högt gräs. Men ser det inte ut som den skapat sig en liten lya, med 4 hörnstolpar till väggar? Som den tittar ut genom "gallret" triggas fantasin till á la rubrik ovan. Ett mycket luftigt, lättrymt fängelse, förvisso. Mycket riktigt flög den oxå snart iväg.

Oanade kvalitéer?

Ibland - OK lite väl ofta - gör man fel. Eller kanske kamerans autofokus fallerar. Bilden kommer inte ut som tänkt. Man betraktar sin "avfälling", tänker, vad ska jag ta mig till med dig? Flertaler kastas, några har någonting och läggs åt sidan. Det är ur denna hög vi ser resultaten ovan. I första fallet koncentrerade jag mig på gråhägern och den ensamma måsen som cirklade kring den när plötsligt den här ytterligare måsen tillstötte och skapade nytt spänningsfält med hägern mitt i kraftfältet.
I andra bilden har autofokusen låst på närmaste objekt som jag i mörkret inte ens la märke till och lagt det tänkta motivet i djup, skön oskärpa. Resultatet blev ganska vackert? Alltid en förespråkare för slumpfaktorn i fotografiskt skapande tyckte jag dessa kan dessa vara bra exempel.

Charmknutten

Käcka, har ett vägvinnande sätt. Ekorrar har det, dvs charm i överflöd. Många förlåter dem deras synder som att stjäla av fåglarnas vintermat. Själv blir jag nästan alltid glad att se dem, vare sig det gäller på bild eller ute i naturen. Här ett par bilder på Almentornets självutnämnde väktare. Denna gång slapp jag i alla fall få kastanjer droppade på skallen.

Gladiator!

Här kommer nya bilder med hälsning från gladan på balvagnen! Den här serien togs från bil på kanske 5 meters avstånd. Med mitt 400:a fanns ingen chans att hela fågeln kom med i bild, inte ens på diagonalen. Ett mycket trivsamt bryderi, förstås. Enda felet med upplägget är att himlen försvinner om fjäderdräkten ska uppvisas åtminstone någorlunda korrekt, även om just denna dag var grå redan från början.
Nej, fågeln gäspar inte, den är vid det här laget så van vid mig att den knappt bryr sig. Den sjunger. Eller snarare gnällskriker. Hörde den på långt håll, så fotogrejerna var  förberedda. Hoppas tungan  framgår i webutförandet.
Tog oxå med en översiktsbild från långt håll hur det  kan se ut på denna en gladornas favoritvilplats.

Vad händer här?

Till synes utan yttre anledning satte detta lilla rådjur igång med rena frivoltsuppvisningen.  Det var tidig morgon i juni månad. Morgongymnastik? Glädjesprång inför kommande sommarmånader? Tyst som en mussla, utan att våga röra mig, följde jag spektaklet genom sökaren. Fascinerad som jag var då jag tidigare tänkt sikta mig in på haren - som skymtas i första bilden - när denna lustiga skogsbo kom in från höger. Om någon kan ge svar på dagens rubrik skulle det uppskattas. Själv är jag mållös.

Fågel i det fördolda

Det var så mörkt därinne bland ekens grenar att jag inte visste vad det var som fotograferades. Något rörligt, sannolikt fågel, tänkte jag. Kommer ihåg att fokuseringen las på trädgrenen. Sen var det bara att hoppas på att turen gör sin grej. Nu ser vi alla att det är en fågel. Vilken sort? Kanske grå flugsnappare, gissar jag. kanske ung nötväcka. Min kunskap är väl lika dimmig som det var mörkt, just där under grenarna.

Bara en pilfink (och en tanke)

Bara...? Nog kan de verka en smula grå och anonyma vid snabbt betraktande där de i flera tiotal sitter och klänger på grenarna runt huset. Men visst är de vackra i sin sobra färgsättning? Som modeller är de outstanding, ingen  kan ta det ifrån dem. Och då har jag inte börjat mata dem än... Nästan alltid finns någon tuffing i gänget som vågar gå mot grupptrycket, stannar kvar när andra flyger bort och bryr sig inte så mycket om den där fotografen. Istället vilar de, kanske äter medan de andra spenderar improduktiv tid att hitta ny gren att sätta sig på. Borde inte detta leda till att de fåglar vi fotograferar  - enligt Darwin - oxå blir de starkaste?

Fasanhanne i kvällsljuset

Stolt marscherade han runt på sina ägor. Bilden från i våras men för mig är sena sommarkvällar ute inte riktigt kompletta utan fasankacklande.

Inflygningstillstånd klart!

För det mesta går storkarna i mina hemtrakter - de är väl inte så spridda - lugnt betandes på gräsfälten. Verkar vara helt coola med det, närmar man sig flyttar de sig gåendes motsvarande avstånd. Så lite tur hade jag när denna först missade sin inflygning och tog ett extra varv. Lugnt och stilla, mycket enkelt att följa i sökaren. Lång, vid sväng, de känns riktigt stora. Och gav mig ett roligt fototillfälle.

Banzai- fågel

Se upp därnere! Min devis minsta djuren = de tuffaste har härmed förstärkts. Men dessbättre slutade inte actionen med blodutgjutelse, inte denna gång. Någonting hindrade blåmesen från de intentioner bilden klart avslöjar den för ett litet ögonblick hade! 

Stora, hungriga

Så är de här igen. Bondens skräck. Det påstås att de kan äta upp utsädet på en åker när de landar i hundratals, kanske i tusental. Men, men. Än så länge har jag inte märkt av livsmedelsbrist i närområdet. Men situationen är nog inte så kul för just den markägare som drabbas. Skyddsjakt på vitkindad gås har tillåtits, trots att fågeln har skyddsstatus på andra håll i  landet. Jag försäkrar. Det som pågår i nedre bilden är i n t e denna jakt, tack och lov.

Bergfink!

Det är roligt med småfåglar. Ständigt i någon sorts rörelse, mimik som sekundsnabbt växlar, byter inbördes positioner snabbare än ögat blinkar. Ger man sig tid finns mycket information för den nyfikne att hämta i bilder som dessa. De här individerna var bara en liten del av ett stort gäng på samma buske och i träden omkring. Så är det. Kadrar av södergående trafik stannar just nu till i närområdet. Har inte sett så mycket småfågel på länge.Kanske de kan liva upp i ert höstrusk oxå?

Blå kärrhök, hanen!

Denna var nyhet för mig. Dess närvaro i mina trakter hade hittills bara manifesterats på informationsskyltar, men häromdagen var det ändå dags att presentera sig. En mycket vacker fågel. Först tänkte jag att färg och teckning inte var så lämpade för en rovfågel. Studerar man  fågeln mot bakgrunden som rådde kanske tanken bakom ändå inte är så dum. När så här snabba fåglar kommer så pass nära går det undan. För att fånga dem krävs bra ljus och korta exponeringstider. Tyvärr var det en smula för dåligt med med den varan i detta fall och bildkvalitén blev därefter, men jag vill ändå visa upp detta fina exemplar på bloggen.