Hoppar över ån

Märker jag har viss förkärlek till harar. Såklart jag gillar djuren. Men främst för att de är så lättfotograferade. Nåja, så himla lätt är det inte alla gånger. Men jämfört med andra djurslag så. Den här kom helt oväntat.

Jag satt i gömslet och spanande efter forsärla och kungsfiskare. Naturligtvis vadar den över ån på det mest mörka stället en bit bort och min ISO-inställning var anpassad efter andra förhållanden. Men det var bara bra. Lite motivisk rörelseoskärpa passar bra in här. På bilderna ser det ut att gå undan i värsta farten. Min hågkomst är istället att djuret försiktigt prövade sig fram. Som vissa bilar ser de här snabba ut i alla hastigheter.
PS : Någon mer som märkt att Blogger numer tar bort Exif-data? Samma bild publicerad på t.ex Naturfotoforum har metadata kvar. Tacksam om någon känner till sätt att arbeta bort detta oskick.. /

En dag i gulärlans liv (3)

Serien fortsätter. Nybadad och torr verkar den nyfiken på den som följt alla dess förehavanden, trippar fram mot fotografen. Först försiktigt. Inte för att underlaget skulle vara löst. Här står den på ett cementrör. Utan för att den vill utmana mitt objektivs MFA. Hanen klarade inte riktigt detta, här i bilden fattas kanske decimetern. Honan hade inga problem, hon var kanske metern ifrån bilen jag sitter i. Min kvinna säger att det är så typiskt, men jag vet inte om det är riktigt sant. I alla fall är bilden ovan fullständigt obeskuren, kom ut exakt som den såg ut i sökaren. 18 miljoner hyfsat skarpa pixlar på en liten fågelkropp. Gott som en lyxmiddag på restaurang - hemma, då. 

Rosenfink,kornsparv eller vad?

Rosenfink, säger en. Kan honan vara kornsparv, frågar en annan. Klart är att kornsparv siktats i området vid ungefär samma tid bilderna togs. Jag tror på rosenfink och de båda fåglarna hörde ihop, var ett par. Lite kul om jag har fel och kornsparv är svaret. När jag stod i tornet körde en svart Mercedes E-klass fram. Ut hoppade en ung man, frågade mig hade kornsparv möjligen siktats? Betraktade bil och dess passagerare lite noggrannare. De var fem personer, alla killar i 25-30-årsåldern och alla letade efter en liten sparv... Det finns hopp för världen, trots allt.

Finns någon  läsare som vågar sig på en artbestämning?

En dag i gulärlans liv (2)

Så var badet klart. Dags att torka sig.

 Här går det undan med vingar och stjärtfjädrarna!

I alla fall ovantecknad hade inte sett den här proceduren i sin helhet tidigare. Man hoppas ju att att extremiteterna inte går ur led...

Ärrad veteran!

Den här haren av storlek XXL satt på dammvallen, väntade på mitt nästa drag. När jag inte gick därifrån hoppade den ner i en fördjupning, ställde sig bakom busken. Så fick det vara bra med det. Fullt synbar lät den mig ta mina bilder. Man kan se hur den gnisslar tänder medan den väntar. Tog trettiotalet exakt identiska bilder, djuret rörde sig inte.
Ja en XXL hare går ju inte av för hackor, så jag förstår att du blev livrädd att få en spark :-)
Hmm, man går från datorn ett par sekunder och genast är någon annan framme och kommenterar... Vad jag försökte skriva innan jag avbröts var någonting om djurets stoiska hållning i en besvärande situation. Men jag kom av mig totalt. Hoppas vi är ursäktade. Första dagen på semestern och vi har inte setts på ett tag, min kvinna och jag.

En dag i gulärlans liv (1)

Just dessa dagar har f a hannarna varit lättillgängliga. Sitter på var och varannan stolpe, är ganska orädda,  som regel. Detta exemplar bjöd på sig själv mer än så. Kanske upplever den en lättnad över att ungarna är flygga och det är dags för lite showtime. Bilderna i serien är alla tagna under en och samma skjutning, på nära håll med bilen som gömsle. Övre bilden visar en fågel i lätt meditation, undre samma varelse rejält i badtagen. Det rådde stark värme vid tillfället.

Vitdov

Ett passande sagolikt skimmer omger henne denna tidiga morgon. Sedan första dagen jag såg dessa fina djur har jag förknippat dem med sagornas legender. Lika otänkbara som Gripen, Särimner, Sleipner och allt vad de heter.

En god sak med det vilda vitdovet är ju förstås att de finns i verkligheten och låter sig - ibland - snällt fotograferas. Inga små kalvar observerade på denna tur. Men det bör bli dags snart. Alltid ett nöje att fånga dem på bild.

Bildräddare ?

Här kommer en hälsning till allerstädes närvarande sädesärlan. Oansenlig som den oftast betraktas är den ändå en tuffing i sitt förhållande till människor, tycker jag. Här sätter jag mig ner i gömslet och hoppas på forsärla och kungsfiskare, får bara sädesärlorna som på så vis ändå räddar sessionen. Jag väljer visst alltid platser att sätta upp utrustningen som i mina ögon ser idealiska ut för de mer exotiska fågelarterna, men alltid blir tummelplatsen för ärlan ifråga.

Här sitter de på solvarm sten, sjunger ut sitt välbehag. Tänk om den ändå lockat på kungsfiskaren!

Nära, nära flyger den på jakt efter matnyttigt att ta med tillbaka till boet. Som med alla småfåglar går det fotografiskt inte att ha någon som helst kontroll; de rör sig i till synes slumpartade mönster och samma gäller för flykten.

Midsommarkväll

Efter midsommarfirande och bröllopsdito bestämde jag mig för att gå ner till sjön. Hunden fick gå lös, ingen  risk att träffa på hundmänniskor en sån här kväll, resonerade jag. En tofsvipa flög förbi, cirklade runt ett tag och gav lite bilder. Medan jag var sysselsatt med den passade naturligtvis hunden på att försvinna. Jag ropade efter honom. Det fick en betydligt  större fågel att ge upp sin plats i det höga gräset. Havsörn! Så det var naturligtvis den som oroade vipan, som vi i första bilden kan se modigt försvara sitt revir.

Ståtlig fågel som först flög bort - det gör alla motiv framför min kamera - men som dessbättre ville ta en sista blick på störmomentet.

Bye-bye! Kanske vi ses en annan gång.
Inte så illa avrundning på midsommarfirandet tänkte jag när jag traskade hem. Örn är alltid örn.

Konsten att förflytta sig på vatten !

- Hallå! Kompisar!!! Har ni sett! Går fint så här oxå!


Nu är det dags för midsommarfirandet. Önskar alla bloggläsare trevlig helg. Med badande och båtande. Att försöka gå på vatten slutar oftast illa. Så ta det lugnt!

Mulen dag (3)

Absolut inte bästa förhållanden för fotografering av fåglar i flykt, men jag tar gärna en närgången rovfågel vilken dag som helst. Det  händer ju trots allt inte varje dag att de visar upp sina talanger. Fågeln på bilderna togs strax före eller efter inlägget om lärkfalken nedan, så gott om predatorer i luften denna dag.

Tar för skojs skull med en riktig närbild, ber gladan om ursäkt för suboptimal bildkvalité. Men flyger man inom 10-meterstrecket måste väl den prestationen belönas på något sätt!

Rödbena ! (3)

För de som inte redan visste. Så här ser rödbenans revirmimik ut. Ut kommer ett högt pip, högt i alla bemärkelser. Inte så man blir döv, inte alls. Men tillräckligt för att höras långt över ängarna.
När jag först såg bilden trodde jag att den hade någon deformation vid sidan av ögat. Tittar man mer noggrant är det nog bara örontäckaren som virvlar upp en smula i vinden. Det är samma fågel som i förra rödbeneinlägget, nu ytterligare lite närmre. Härliga, dessa fåglar.

Mulen dag (2)

Förnimmer en rörelse bakom ryggen. Sviiisch! Någonting ganska litet och mycket snabbt susar förbi. Oregelbundna avvikelser i flygrutten avslöjar att fågeln nog är på födosök. Så mycket hann jag tänka där jag står i tornet. Synd att den kom från det hållet, det var motljus, inget fotograferingsbart ändå. Sådär försöker väl vi alla trösta oss när vi missar något intressant och man vill ju gärna veta vad för sorts fågel som gäckar en. Men. Fågeln vänder tillbaka. Denna gång i för dagen optimala ljusförhållanden och jag hinner få syn på den i sökaren och tar två, tre rutor. Tittar på displayen. Motivet tittar tillbaka. Lycka! Skarp, men lite mörk kom den ut. Sådant går att rätta till i efterbearbetningen och jag tror denna är en lärkfalk.

Estradören (1)

Alla klara? OK. Tystnad! Ljus på! Bilderna rullar!
Den här charmören vet att fånga en fotografs intresse. Så liten den än är behärskar sånglärkan alla de knep som behövs i branschen. Som en politiker ses fågeln förbereda sitt viktiga tal till åhörarna, här funderar den noga över sitt upplägg. Men vänta. Något fattas.

Just det. Gestiken måste övas på. Ingen stor talare utan ett överflöd av gester och mimik som ackompanjemang. Här övar den på att avge storstilade utspel. Välj mig som er ledare och kommer ni att belönas rikligen! Det är ingen målsättning. Utan ett oavvikligt löfte!

Rödbena ! (2)

Tror detta är hannen. Vet inget om hur könen särskiljs men beteendet pekar mot hanlivet. Miljön utgör en gränspostering i reviret. Hur vet jag det? Jo, genom reservatet löper en smal väg som med möda möjliggör möte mellan två personbilar. Stolparna är nerslagna i vägkanten och jag befinner mig mitt på vägen. Och mitt i korselden. För på den andra sidan satt ett tag en likadan fågel, båda tutade på frenetisk. Om inte detta är revirhävdande har jag heller aldrig varit ute på promenad med min hanhund... Ljuset föll bäst på rödbenan ovan och den satt dessutom kvar hela tiden och blev mitt val. Fotograferingsavstånd uppskattas till fem meter. Den verkar ju helt orädd, men jag tror säkert hjärtat pickade på några extra slag och min närvaro utstods därför att annars skulle någon annan fågel knycka den fina stolpen. Inte omöjligt att hona och  ungar finns i närheten och då måste man oxå som fågelpappa hålla ordning på artfränderna.

Mulen dag (1)

Jag tycker kråkor allt är lite underskattade som fotoobjekt. De har ganska sofistikerat "färgschema", alls inte frånstötande. I överflöd förekommande är de lustigt nog inte så lättfotograferade som man annars skulle tro. I alla fall "mina" individer  lyfter långt innan man tangerar bekvämlighetszonen andra fåglar stakat ut. Här i alla fall två artbröder. Jag fokuserar på den bortre när helt oväntat den främre slår sig ner på sin stolpe och bilden blev mycket bättre. Igår var första regndagen på ett bra tag och fågellivet trivdes alldeles förträffligt. Molnighet gör oxå gott åt bildkvalitén; ljus och sensor matchar bättre. I varje fall i min kamera.

Episoder ur fisktärnans liv (2)

Plask! Miss, igen. Om det gick fem misslyckade försök på varje fångst behövde fågeln ändå inte jobba särskilt länge för munsbiten. Ett par girar runt den minimala ön och jobbet är klart. Så långt.

För den tar bara en fisk åt gången och har man en hel kull ungar så... Jag hoppas fortfarande på Bilden där en skarpt avtecknad fågel kommer upp med fångst i kristallklar vattenkaskad. Mycket svårare än det låter, har jag lärt mig.

Försommarkväll i skogen (3)

Hare utmanar rådjur. Med häpen blick konstaterar geten att så här kan du väl inte göra? Jag är större än dig!

Geten tittar ner på den lille gynnaren där den försvinner in i gräset. Fortfarande med kolossalt förvånad min.

För väl att den där försvann. Nu kan ordningen i skogen återgå till det vanliga, puh!

Rödbena ! (1)

Tja, vad ska man säga? En favoritfågel som likt spoven kanske inte direkt älskar fotografer men som finner sig i att sistnämndas objektiv trycks upp nära nyllet. Antar att det gäller mest för hanarna som från sina gränsposteringar bevakar reviret och sällan viker en tum. Vilket kön som syns i dessa bilder vet jag inte men med sådan uppvisad målmedvetenhet i födosöket kanske honan, då.

Man kan se tre saker i denna bild. Fågeln samtidigt letar upp mat, badar sig ren och speglar sig vacker. När jag tänker närmare efter måste det ju vara honan, eller hur?

- Visst var de mer blåfärgade förr ?

- Så mig lurar du inte!!

Försommarkväll i skogen (2)

Bland de många djur som luftade sig denna kväll var hararna talrikast. Som vanlig oxå de mest fotograferingsbara, orädda och tuffa som de är. Den här har just skuttat fram  mot en råget, hoppat undan i sista sekund och sätter sig tjugo meter längre bort för att påbörja pälsputsningen. Tidpunken gav det förväntat svåra motljuset som så här i redigerat skick tämjts till bråkdelen.

Försommarkväll i skogen (1)

Trots sentida markförlust finns det tydligt nog djur kvar i resterande delar av oskövlad skog. Stötte på någon råbock på avstånd, men flest getter. Som snart ska få ungar. Kanske är det just det förloppet som pågår i bilden ovan. Geten stod stilla och betraktade mig lugnt och inget hade förändrats när jag gick. Knappast normalt beteende från de annars så skygga djuren.

Som vanligt vandrar jag helt öppet på de vägar som genomkorsar området. Har min kamouflagejacka och -hatt, men såklart framstår jag fullt siktbar. Geten har full kontroll på mina förutsägbara rörelser och kan/vill inte flytta på sig eller den bryr sig inte. Så något speciellt pågår här. Synd att undervegetationen inte medger insyn. Har tidigare sett dem kalva i öppet gräs, processen måste inte vara undangömd.

Episoder ur fisktärnans liv (1)

Episoder ur fisktärnans liv. Först vilar den på sin stolpe, putsar sig, kanske käkar en nyfångad fisk. Samtidigt som den undrar lite över vad människan i tornet gör för något överlägger den med sig själv vad blir nästa steg? Ett pipande hörs. Ja, jäklar. Ungarna måste ha ännu mer mat !

Korta andhämtningspausen tog abrupt slut. Den flyger i oberäkneliga banor på ett par meters höjd för att när något intressant observerats går ner till decimetern. Redo för fångst. Som tur är finns gott om fisk i sjön. Som vi alla sett kan fågeln oxå köra störtbombartaktiken.  Men den metoden är mycket mer energikrävande.

Önskar er en fin dag!

Nationaldagen idag, ju. Så blågult inlägg får det bli. Mätt sitter sparven på sin gren, låter maten flyga förbi. Denna gång.