tisdag 30 september 2014

Tar plats på scen




Om någon vecka börjar ett nytt spektakel göra sig gällande i skogarna. Även om den i mitt fall inte har så mycket skog att verka i, är dovbrunsten verkligen något att ändå se fram emot. Djuren är inte alls lika lättfotograferade som kronviltet och det är bara något år sedan som hela brunstperioden passerade utan en enda bild. Inte ens en enda ruta exponerad. Att verka, men inte synas, för att travestera en känd finansfamilj. Hoppas på bättre tur detta år.





Här står hind med sin kalv och njuter av morgonens sköna ljus. De har just släckt törsten, spanar in omgivningen. Jag är fortfarande femtiotalet metrar bort men det är inte min person som väcker intresset. Kanske annat dovvilt plötsligt dök upp på radarn, kanske något annat hände bakom min rygg. Och jovisst. Till slut reagerade de som alla andra och tog till sjappen. Men det var fint att tillsammans med den lilla familjen för några ögonblick få njuta av höstmorgonen.

måndag 29 september 2014

Från Tåkerns vassar (14)




Inget av det vanligare bland motiv. För mig i alla fall. Att befinna sig mitt i ett gäng skäggmesar är som att överfallas av - godmodighet. De signalerar högt med sina pingande läten, de ser mig och de hör kameran arbeta. Ändå äter de först färdigt. Eller som här har sin lilla pratstund med varandra. Sen dra vidare. Kanske. Små som de är är de tuffa som bara de minsta kan bli. Faror lurar från alla håll så min del i det flödet kanske inte märktes så mycket. Nu hoppas jag på en riktig mild vinter så kanske nästa år rent av bjuder på överflöd av skäggisar. Lycka till. små vänner!

söndag 28 september 2014

Lärkfalk en face




Ja, jag vet. Bildramen tränger på. Men hur många gånger kommer jag hem med ett riktigt skarpt närporträtt av frontalt flygande lärkfalk? Som jag tidigare sagt, inga gånger. Men där hade jag ju fel.






För med träning följer resultat. Den här sensommaren/hösten har rovfåglarna i fråga varit generösa med fototillfällen. Turen på sin sida måste man ändå alltid ha.    

lördag 27 september 2014

Närkontakt med havsörn (1)




Har haft fantastisk tur med dessa stora fåglar i år. Minnesgoda erinrar sig kanske serien Storfågel från i våras. Igår fick jag nöjet att återuppliva bekantskapen. På samma ställe som förra gången.
Jag höll på att klättra upp i tornet när jag ser två, stora fåglar stiga upp bakom vassridån. Och den ene väljer att flyga rakt mot mig. Så var det. Tornet är egentligen bara en förhöjd plattform. Utan tak eller höga väggar syns den fågelintresserade på flera kilometrars håll. Min person är inget undantag.





Det är en väldigt speciellt känsla med vilda djur som självmant väljer att utforska ens person. Här är havsörnen - ser de frontalt inte riktigt muntra ut? - ännu kanske 40 metrar bort, men har såklart full koll på mig. Jag menar inte att gömslebilder skulle vara sämre. Jag tar de flesta av mina egna i gömsle, om man hänför bilen dit. Och det måste man ju göra. Men känslan. Den är helt annorlunda när mötet sker på samma, öppna villkor. Bilderna så här långt måttligt beskurna.

fredag 26 september 2014

Jag ser inte så många bilder som visar fågelns magnifika rygg....




...så här en bild på kungsfiskaren som just gör det. Fotograferingsvinkeln är kanske inte den mest optimala, men när det gäller den här arten köper jag utan att blinka vilken vinkel som helst. Och det annars så grönskimrande vattnet förvandlades till vackert blått. Hannen på bild lät mig hållas ända till dess någon bussig person stängde sin bagagelucka med en smäll. Personen var väl hungrig efter dagens fågeläventyr och tyckte det inte betydde något att en fotograf står fem meter ifrån med kameran arbetande. Det har nog flera gånger tidigare skymtats i dessa spalter. Att jag kan inte med dessa tanklösa människor. Som när de fått sitt eget lystmäte på fåglar tillgodosett, inte unnar det andra detsamma. Drumlar som t ex i hög bilfart sprätter grus över en eller andra som med vilt svingande utrustning rusar förbi för att komma före till gömslet och samtidigt skrämmer bort varenda fågel på avstånd. Amen till det.

torsdag 25 september 2014

Årets kronviltsbrunst (5)




Hade just rivit gömslet, bar det hem på ryggen. Efter att bestämt mig för att nu var det nog med resultatlösa, tidiga morgnar. Målsättningen med årets upplägg var ju att ta närbilder, eller inga alls. Av vilka sistnämnda kategorin totalt dominerade. Men nog om det. På väg mot parkeringen, i starkt medljus, tittar jag upp och ser två fina hjortar på väg mot mig. De vänder och försvinner tillbaka i skogen i ett enda snabbt ögonblick. S#x@&#, oxå!!!
Traskade vidare. Det ä'r en god bit kvar när jag ser något komma ut från brunstplatsens andra sida. En stilig hjort!





Sätter mig på huk. Lite slirigt med gömslet på ryggen, men vem bryr sig i ett läge som detta? Fram kommer djuret och jag inser att backkrönet kommer klippa bort benen. Om han nu inte närmar sig. Själv är jag såklart fixerad vid marken, får inte förlora detta djur oxå. Gör han inte, så jag får nöja mig. Misslynt glor hjorten på mig. Med all rätt. Snart ska jakten starta och då är det bäst att vara på annan plats. Men för nu är det bara bilder, inga kulor som gäller. Så vi tittar en gång till på varandra innan djuret lufsar iväg mot vänster i bild. Mitt lilla hjärta lugnade ner sig lagom till jag kom fram till parkeringen...

onsdag 24 september 2014

Hej ! Får jag lift med dig...



...för jag är inte så tung som jag ser ut. Det är den där fotografen som envisas att med sina långa brännvidder få mig se så tjock ut!!






Nåja. Fotografiskt kanske inte det mest insmickrande porträtt på dessa fåglar. Men lite kul effekt blev det, tycker jag. Senaste tiden har det varit gott om änder i sjön. Sista anhalten för de som tänker fortsätta resan söderut, kanske. Kanske några stannar kvar, hoppas på mild vinter. Därvidlag är vi helt överens, fåglarna och jag.

tisdag 23 september 2014

Från Tåkerns vassar (13)





Tusentals människor har vandrat över, nött ner, handpolerat detta gamla virke som utgör ryggraden i min förtjusning över sjön. Den fenomenala vasspromenaden. Byggd som - möjligtvis oavsett - för fotografens, inte skådarens behov. Önskar verkligen att alla fågelintresserade kommuner noga studerar det ämnet mer.
Hur som helst. Även fågellivet utnyttjar faciliteten. Som kan ses på bild. Det är väldigt spännande att sakta smyga fram till hörnet, luta sig fram och kanske, kanske sitter ett gäng fåglar på räcket som blir till motiv för din bild. Här två skäggmeshannar i muntert samspråk.





Magnifika, inte sant? Inom snar framtid kanske de kan fotograferas i mina hemsjöar. Skådare har bekräftat visuella observationer. Jag har själv hört fåglarna i vassen. Så nu vet jag att de finns hemmavid. Fåglar små lyser upp tillvaron på storartat sätt.


måndag 22 september 2014

Äntligen napp!!




Som vanligt vid Tåkernbesök hoppas man på närkontakt med den största och en av de minsta. Jag menar inte sjöns fiskar. Utan havsörn respektive skäggmes. Denna gång blev jag bönhörd vad gäller visuella observationer. Tyvärr inga bilder på havsörn pga för lång distans.


På väg ut till vassbältet träffade jag på en snubbe som berättade varför parkeringen var packad med bilar redan tidig lördagsmorgon. Skäggmesens dag hade infallit. Med guidad rundtur och föreläsning. Han skulle därför tillbaka till Naturum kl 10.00. En timme efter det klockslaget fann jag honom fortfarande ivrigt letande efter skäggmes, tanken att lämna hade tydligen totalt övergett honom... Och bilder hade han oxå fått. Inte en enda person mer mötte jag därute på Skäggmesens dag. Märkligt. Kanske de hade några nätfångade att visa upp för folkmassorna på guidningen?






Det pingade nämligen friskt inne i vassen. Både denna och följande dag från vilken mina bilder hämtades. Faktiskt har jag aldrig hört så mycket skäggmes. Ljuden verkade komma från alla hörn. Och som vi ska se materialiserades några gäng inför kameran. Det som avslutade nöjet blev det idoga regnandet - typ dagsregn - som rådde resten av fotosessionen. Det blev dessutom mörkt. Ändå kan jag se sju skäggisar på bilden ovan. Inte så dåligt...




De var mestadels hannarna som i gäng drog fram över området. För det mesta upptäcks de lätt i sina brokiga färger som inte alls ger kamouflageskydd mot predatorer. Eller inte? Ovanstående bild visar kanske på att Naturen har lösningar för alla...

söndag 21 september 2014

Vanvördigt!




T o m fågelskådare gör det. Åtminstone har jag hört några. Kallar kormoranten/skarven för ålakråga (skånskt uttal; ålkråka kanske det skulle heta på rikssvenska). Orättvist, tycker jag. Som få bjuder den fotografen på fördelaktiga poser och dess storlek gör att den redan i kamerasökaren blir till faktor att räkna med.





Här tröstar den mig efter en händelselös morgon i hjortland. Vingarna både torkas och hjälper till att balansera på den till synes ofunktionella pinnen mitt i dammen. För mig har dessa fåglar sin motsvarighet i ekorren bland däggdjur. Inte sällan räddar de båda dagen, fotografiskt menat.

lördag 20 september 2014

Årets kronviltsbrunst (4)




Vi smyger båda två. Jag dold i gömslet, han försiktigt gående. In i den farliga zonen som är mitt målområde. Medan han låter sitt känsliga luktorgan och fantastiska hörsel scanna av scenen, håller jag andan så länge jag kan. Fingret pressar mot avtrycket - skjuta nu eller vänta tills den kommer närmre?





Till slut går det inte längre. Hellre lite för tidigt taget foto än inget alls. Klonk, klonk, klonk. Ungefär så låter det i den annars så stilla morgonen. Ett öga tittar för ett ögonblick fram. Bilden! Nu en hel serie. Och djuret skrämdes inte bort. Riktigt våt i päls är han. Kanske han vadade över ån, kanske det bara är från gräsets dagg då han vilade.

fredag 19 september 2014

Stilstudie lärkfalk (juvenil)




Flera gånger har tre eller möjligen fler unga lärkfalkar glatt mig genom att nyfiket kretsa runt skallen på en, bara några metrar bort. Faktiskt fick en skådare ducka vid ett tillfälle, såg lustigt ut. Allt medan de nästan lättjefullt jagar sländor som just nu finns i överflöd. Ta en titt på bilden ovan. En slända i klorna, blixtsnabbt flygande hit och dit med huvudet på span i alla riktningar. Det är nästan så man tycker att naturen gett insekterna urusla odds för att få överleva.





Med snacks i mun och klo går jakten vidare...






...och det blir träff oftare än inte. För min del har jag aldrig sett så mycket falkfåglar som i år. Men det perspektivet är alldeles för kort för att dra några slutsatser. Kul är det i alla fall. 

torsdag 18 september 2014

Årets kronviltsbrunst (3)



På väg till parkeringen, efter en i stort händelsefattig session under gömslet, hör jag plaskande läten från intilliggande dammen. Vallarna är så höga, jag ser ingenting men tänker stor fågel, som lyfter. Kanske svan? Skyndar mig tiotalet steg framåt. Får se en kronhjort längsledes springa rakt över dammen. Snabbt upp med kameran som inte kunnat hållas i första beredskapsläge pga alla pinaler jag bär med.






Så här i första, någorlunda skarpa rutan har djuret redan nått fram till bortsidans vall. Lite synd. Men lite plask är bättre än inget alls. Var så säkra. Här gick det undan!






Hjorten flyger! Alla c:a 250 kilon. I ett elegant språng avverkas dammvallen med kvarvarande vattnet forsande runt benen.
Min nästa tanke blev - tänk om den valt en djupare damm? Vad hade då hänt? Så slår mig insikten att dessa djur oxå är skickliga simmare. Mycket bra simmare, t o m. Som de alla är födda inom samma område har de nog sedan barnsben klart för sig vilka dammar som har vilket djup. I så här lättåtkomlig terräng vill de nog inte gärna simma...

onsdag 17 september 2014

Höstblåst




Vindstyrkan har pendlat mellan 10 och 15 sekundmeter ett bra tag nu. Mitt gömsle blåste omkull trots att det var förankrat med 4 pinnar i marken och dessutom på läsidan inkört i en enbuske. Den lilla rödhaken på bilden kämpar tappert med att hålla sig kvar på sittplatsen.Men fåglarna har ju fördelen att deras hem - utom häckningstider - är där de är just nu. Så...






...den här grenen är ju bättre. Mycket bättre. Här stannar jag en stund.

tisdag 16 september 2014

Årets kronviltsbrunst (2)



Jaha. Så var det över för mig i år. Ikväll tar jag hem gömslet och undersöker om det möjligtvis är något fel på det. Skämt åsido. Men faktum kvarstår att årets hjortbegivenhet för mig blev den sämsta på 7 år. Jag tror inte att det någon gång tidigare hänt mig att under en 4-timmars vistelse på detta fina område inte ett enda djur ger sig tillkänna. Men sånt får man som naturfotograf ta med en klackspark och komma igen nästa år.





Som bilden belyser finns i alla fall djuren kvar. Såklart jag hört handjurens brölande på lite avstånd, oxå. Dessa hindar med kalv, tillsammans med en spetshjort, utgör en del i en större grupp som tyvärr inte alla fick plats i sökaren. Här spanar ledarhinden förmodligen ut den rutt som ska användas för dagen för att komma till daglegan. Gäller förstås inte för de hindar som brunstar. För dem väntar ett kärvänligt omhändertagande av platshjorten.

måndag 15 september 2014

Kommer fram



Nu börjar rovfåglar visa sig oftare än i somras. Man kan se dem flyga genom luftlagren och inte sällan sitter de och bevakar närområdet från träd eller stolpe. Det är inte pga lövfällning : Trots två dagars hårt hamrande nordostan, sitter löven kvar på träden och är gröna. Ändå tvingas fåglarna fram. Så upplever jag det i alla fall. Att under sommartid har de andra vanor/habitat jämfört med höst/vinter. Ungarna i sitt bo tar ju skydd av skogen under den tiden, det förstår jag. Men föräldrarna lyckas klara matbiten på något diskret sätt. I alla fall diskret för mina ögon. Kanske någon fågelkunnig person kan förklara detta?








Detta tror jag är en duvhök. OBS! Rättning av Urban i hans inlägg nedan, ska vara sparvhök. Somligt tyder på att den haft sitt ställe i närheten hela sommaren. Då har den upptäckts i omkringliggande skog, inte visat sig så här öppet. "Stället" är oxå ett av mina favoritställen, så jag bör i så fall ha sett höken tidigare.
Hur som helst. Fotografiskt räknar jag rovfåglarna till mina bästa vänner och att de nu oftare dyker upp på radarn är bara positivt.

söndag 14 september 2014

Jag ålade mig ut ur gömslet...




...och fick direkt syn på ett gäng kronvilt på väg mot brunstplatsen. Bakom gömslet. Återigen var turen på min sida. Tysta hade de kommit ganska nära utan att jag kunnat höra något. Ställde mig snabbt så långt in i en enbuske jag kunde komma och hoppades att djuren inte skulle bry sig för mycket.






Sist i kön kommer den här. Hans jobb verkar vara att hämta in eventuella eftersläntrande hindar. Morgonljuset har nu ordentligt tagit sig. Det är nästan ljummet i luften, men daggen i gräset finns fortfarande kvar. Verkar väldigt behagligt att vandra igenom. Ett sista brölande, sen är tillfället förbi.

lördag 13 september 2014

Till slut fick jag den!




Fotolivet just nu är inte bara kronhjort. Även fåglar ska få chansen att visa upp sig. Och just det bestämde sig den här unge herrn av lärkfalk att göra. För säkerhets skull gjorde den inte bara ett, utan tre varv runt mig. Ett beteende jag välsignats med vid ytterligare tillfälle, om vilket småningom annat inlägg följer. Men denna dag var vi många däruppe i tornet som gladdes över att den skicklige flygarens jakt på trollsländor förlagts till vår närhet. Vår absoluta närhet.







1/2500 s räckte för att frontalt nagla fast den pilsnabbe på sensorn. Men då ska ju förstås autofokusen oxå hinna med att göra sitt jobb. På tio försök händer det normalt - ingen gång. I alla för mig. Jag hade jag tumme med fru Fortuna, inget snack om saken. Och den här bilden blev resultatet som kommer att glädja mig länge, länge. Bilden måttligt beskuren.

Addendum : Bilden kom ut lite för mörk, tycker jag nu. Så jag lägger in en något ljusare variant. Medan jag höll på med det upptäckte jag att bilden tvärtom är hårt beskuren. Suck. Jag har blandat ihop två skjutningar nära i tid med varandra. Rätt ska vara rätt.






fredag 12 september 2014

Årets kronviltsbrunst (1)




Till en början har jag för i år valt en annorlunda strategi. Fler närbilder på kronviltet - eller inga alls. Första sittningen hade jag tur och fick se bildens tiotaggare ( har förlorat en och en halv ; redan i slagsmål så det smäller om det! ) snällt komma mot mig. På inte mycket längre avstånd än testbilden i förra inlägget. Med 500:at påskruvat finns ingen chans till helporträtt. För det ändamålet har jag nu tagit med min andra kamera med 300:at. Ska bli intressant med det upplägget, om jag får fler chanser.





Fortfarande lyste morgonsolen över oss alla, därute vid brunstfältet. Men någonting distraherade mitt motiv. Ängsligt ser hjorten sig omkring. Kanske det är kameraljudet, kanske något annat. Men än så länge är han kvar, pälsen på skuldran blänker, hornet reflekterar solljuset och ögat blixtrar av förväntan inför brunstspelet.

torsdag 11 september 2014

Kronvilt och något för cineasten?




Så har jag haft första sittningen under kronviltsbrunsten. Som vanligt nischar jag in ganska hårt på handjuren. Detta för att de annars är mycket svåra att hitta - och än värre att fotografera - övrig tid på året. Medan hindarna rör sig inom i stort sett samma område år efter år.
Först till ovanstående bild. Detta är en exponeringstest tagen från mitt gömsle. Jaha? Klicka upp den och kolla det markerade området i bildens nedre, centrala del.





Nedre, centrala delen i detta kraftigt uppförstorade utsnitt. Ser ni? Kan hjälpa om man kisar lite med ögonen.





Nu är vi nästan i gränszon till vad kamerasensorn klarar att återge. Jag har förstärkt kontrasten något, bara. I mitten av bilden tittar ett litet djur med klar blick, blank nos och höjda öron rakt på mitt gömsle, från 10 meters avstånd. Räv? Katt? Mårddjur?
Om detta hade jag ingen aning förrän hemma vid datorn något talade om för mig vad som måste kollas. Lite grann som i klassiska filmen Blowup regisserad av Michelangelo Antonioni. Inga andra gemensamma nämnare...





Avslutar med miljöbild på en tjusig 14-taggare - eller fler - i centrum. Framöver blir det betydligt mer av närbilder. Tydliga närbilder.

onsdag 10 september 2014

När dimman rullar in



En ytterligare stativlös bild, tagen i om inte mörker så i dunkelt ljus. Om man kan säga så. Motsvarande ISO 10000.






Fördelen med höstmörkret är såklart att djuren inte alls verkar bry sig så mycket om den fotograferande. Haren satt på ett öppet fält och jag kom lugnt promenerande från en lika öppen väg, inget döljande fanns mellan oss. De uppvärmda vattenspeglingarna skapar en massiv dimma nu när kvällstemperaturen sjunker. Med stativ hade såklart bilden tekniskt kunnat komma ut mycket bättre. Men då ska ju det placeras på marken, kameran riktas in och alla rörelser som följer med detta skrämmer lätt iväg viltet.

tisdag 9 september 2014

Från Tåkerns vassruggar (12)




Innan den lilla fågeln försvinner i ett allt mer svällande arkiv : Här en bild på en ung (?) hane. Häckningen för skäggmesen tycks ha lyckats bra vid Tåkern detta år. Glädjer mig som fotograferande turist mycket. Ska göra ett nytt försök om någon tid framöver.





En enda individ behagade visa upp sig för mig under senaste tillfället. Tror jag fick tre (3) bilder. Sen fick det vara bra. Så det där smått irriterande vassbladet omöjliggjorde en riktig pangbild, men man får ta vad naturen erbjuder. Alltid lika spännande att försöka.

måndag 8 september 2014

Sjätte dagen



Det blir många timmar bakom kamerasökaren när man vill få bilder på kungsfiskare. Jag har redan berättat om mitt alternativa - och mycket bekväma - upplägg i tidigare inlägg. När det riktigt bränner till inträffar det såklart aldrig under kontrollerade förhållanden. Så inför denna gång vandrade jag istället längs ån, ser fågeln flyga in i vegetationen.






Uppskattningsvis 45 metrar skiljer oss åt. Jag kan med ögonen enbart knappast urskilja fågeln bland grenverket, ser bara en blå yta blänka till då och då. Men jag kan väl höra de små plasken när den fiskar. Tre försök räknar jag till, sen blir det tyst. Jag fotar och fotar. Hemma vid datorn ser jag att fiskelyckan varit god och att fågeln låter sig väl smaka.
En lite annorlunda bild, i alla fall för att vara från mig. Utrustningsmässigt imponeras jag storligen över hur många hyfsat skarpa bilder som kom ut, täta grenverket till trots. Den här är jag mycket nöjd med.

söndag 7 september 2014

Nervös, men samarbetsvillig




På samma kvällsrunda påträffades en hel del djur, faktiskt. Solen har sedan ett tag försvunnit under trädridån, rester av dagsljus finns bara i  ytor mellan glest växande trädstammar.
Den här ungtuppen gick tillsammans med hind och hennes kalv. Lite ovanligt, men just dessa tider bjuder alltid på överraskningar.




Samma djur, bild beskuren en smula tightare.
Samma brännvidd använd, ISO 3200 och 1/100s. Nä, inget stativ nu heller. Bra med modeller som kan konsten  hålla sig stilla.

lördag 6 september 2014

Stämningsbild häger




På väg hem efter ha rekat möjliga fotoplatser för kronviltsbrunsten, överfölls jag av snabbt avtagande dagsljus. Nu är hösten på ingång, ingen tvekan om det. Nedanstående sköts med ISO 10000, på frihand och 1/160 s med 420 mm brännvidd. Såklart man borde haft stativ med sig, men det var ju ljust när jag började...





Fantastiskt att det överhuvudtaget går att använda autofokus under dessa förhållanden. Min närsyn hade inte klarat manuell fokusering.
Normalt flyger ju hägrarna upp när de sitter öppet för insyn som här - även om avståndet till fågeln nog är över 100 meter - men i skumrasket tyckte den väl att den skyddad ändå. Tji fick den! Jag fick min bild. Bra resultatsfördelning.

fredag 5 september 2014

A la akvarell



Nedanstående sävsångare s a s målade sig själv. I akvarellfärger. Detta är inget photoshoptrick, bilden visas som den kom ut ur kameran som råfil ( frånsett beskärning och nivåer). Fotograferad på nära håll blir skärpedjupet minimalt och det blå i bakgrunden är vatten (Mjölnaån).






Svårfotograferad fågel som den är, satt den kvar på samma ställe under den sekund det tog att få i sig något snacks den hittar. Trots att den i bilden ser ut att vila i avspänt läge, fladdrade den alltså omedelbart vidare. Av trettiotalet försök blev detta enda fotot hela fågeln kom fram utan skymmande löv.

torsdag 4 september 2014

Liten fågel med stor sprängkraft




Så här oåtkomliga kan de bli. Fotograferad på kanske 30 meters avstånd genom död buske 15 meter framför mig. Detta är den s.k säkerhetsbilden. Någon bild mer blev det nämligen inte. Så fort jag tar ett steg åt sidan för att komma runt risigheten lyfter såklart fågeln. Bilden några dar gammal.






Förra helgen var jag på plats för att åter ta nappatag med kungsfiskare. Jag var inte ensam. Verkligen inte ensam. Två stora, likadana svarta skåpbilar stod parkerade på ett sätt som först fick tankarna att vandra till SÄPO. Vad gör de här?
Jag såg att bron var belägrad av folk. När jag kom fram till min parkering var kullen intill besatt med ytterligare sju, åtta människor. Alla med kikare. Höll ån på så sätt visuellt ingafflad. Ahaaa, de var bara fågelskådare som förmodligen larmats hit pga någon ovanligare art. Hade inget med mig att göra, jag satte upp min rigg för att förhoppningsvis fånga kungen på bild.
Så jag höll uppkik uppströms. Ser fågeln karaktäristiska flykt samtidigt som de på kullen.
-  Nu kommer den! Ser ni allihop? -Jaaa!!!, vrålade massan. Ohhhh!!!, lade de till.
Sen började de applådera.

Såklart jag missade flyktbilden i all uppståndelsen. Såg inte ens vad kungsfiskaren blev av. Förmodligen passerade den inte ens mitt ställe utan vek av under applådåskorna. Direkt efteråt packade de båda grupperna ihop sina pinaler och fem minuter senare var allt tyst. Kungsfiskarens attraktionskraft är större än jag trodde...

onsdag 3 september 2014

På flytande scen




Nästan som pingvinen med sitt ljusa bröst. Fågeln står på nerfallen gren, nyligen fastkilad mot ett träd. Så jag är rädd att när jag återkommer nästa gång finns inte denna briljanta rastplats kvar. Fotad på kanske 25 meters håll är det svårt att komma kormoranter närmre inpå, markbundna blir de mycket vaksamma.





Jag fick porträttera denne individ väl dold bakom en buske, modell större. Lyckades pressa objektivet genom en öppning i grenverket och på så sätt få hyfsad fri ljuspassage. Efter några sekunder hade den gafflat in varifrån kameraljuden kom och pep direkt iväg.

tisdag 2 september 2014

Tilltrasslat




Att bli en i gänget. Såklart livsviktigt för unga handjur som annars knappast kunnat överleva. Så papporna tar hand om den manliga avkomman, lär ut hur man blir hjort efter att mödrarna stött bort dem inför nya kullen. Låter ju som till i alla fall hälften politiskt korrekt? I dessa valtider.






Det skiljer nog en sex, sju år mellan den lille spetshjorten och bildens välbestyckade helskovlade. Kanske mer. Med så mycket över huvudet blir det besvärligt att ta sig fram genom tät skog utan att hela tiden häkta i grenar. Och de hörs i den terrängen. T o m fotografen tar sig fram betydligt tystare. Även om djuren på fotografiet börjat tvivla på att de är ensamma på platsen. Det är slutarljudet som till sist avslöjade mig, som vanligt. Önskar mig verkligen en tystare kamera!

måndag 1 september 2014

Om konsten att smyga sig framåt





-"He, he! Han är allt bra korkad, fotografen, om han inte tror att vi för länge sen sett honom smyga bakom den där eländigt glesa busken. För oss är han hur tydlig som helst! Jag ser honom vifta med telet hela tiden.
-Visst är det patetiskt. Oss mosnäppor smyger ingen sig på."









Ja, ja. I min bok verkar vadarna på bild vara mosnäppor. Får gälla till någon som vet bättre anmäler avvikande uppfattning.