onsdag 30 november 2016

En som mår gott



Fortsätter med tema sol.







Bilden togs inte ens under samma dag! Som förra inläggets, menar jag. Hmmm, kanske man kan få bli skäggdopping i nästa liv? Ser ju skönt ut att plaska runt i sjön.

måndag 28 november 2016

Vanligt & ovanligt



Novembereftermiddag. Helt vanlig eftermiddag och därute, vid pirens spets en grupp fåglar som snackar med varandra.








Inte helt vanlig bild, dock. Ser ni det där varmt orangefärgade i bakgrunden? Det kallas sol och lyste blekt upp över nejden. Annars ser vi en vanlig fågelkonferens en vanlig eftermiddag i mina hemtrakter.

lördag 26 november 2016

Lyckas nästan undgå upptäckt






Snacka om att gömma sig. T. o m  de annars så lättupptäckta vitdoven lyckas nästan med konststycket att  trolla bort sig från fotografens spejande blick. Naturen hade så när vunnit ronden. Det var sen kväll och ljuset nästan noll. 

torsdag 24 november 2016

De finaste bland djur ?


Fågelmigration i all ära. Personligen utgör kronviltsbrunsten höstens absoluta begivenhet. Det har något att göra med de tidiga morgnarna, de sena kvällarna. Rörelser i skugga, rörelse i nästan totalt mörker. Och där sitter man som oftast i sitt gömsle och bara väntar, väntar. Och så vackra de är, kronvilten. Smidigheten i kropp överträffar det mesta man sett och ja, jag har ändå varit på uppvisningar med några av världens finaste arabhästar. Ungdjuren på bild t ex, de vet redan hur posera för skapa imaginär cirkelrörelse. Är de inte fantastiska?







Grace i vila tror jag framgår av bildens högra djur och se sen hur bakbenen jobbar medan frambenen verkar planterade i marken på det vänstra! Kroppen komprimeras och förlängs i en rörelse som upplevs totalt flytande. Vissa av bestarna - inte de på bild - kan väga nära 300 kg och ändå visuellt ge upplevelse av att flyta ovanpå ängsmarken. Så fungerar det naturligtvis inte rent praktiskt; marken bokstavligen skakar under tyngden av framrusande hjort. Synd att Skaparen inte tänkte ett varv till och lät djuren brunsta fler gånger om året...

tisdag 22 november 2016

Våt och nedslagen





Citerar ur senaste numret av LUM ( Lunds Universitet Magasin ) :
" När jag var doktorand var det nästan tabu att prata om individer och personlighet i samma mening som fåglar. Så är det inte alls längre, de kan faktiskt göra en del av det som vi människor kan, fast på enklare sätt". Sagt av professor Anders Brodin om - talgoxen.

Roligt att den akademiska sfären till slut backar upp det som många som sysslat med djur sedan länge vetat om. En fördel blir - att nu med stöd av vetenskapen - kan bearbetas det stora kollektivet människor som fortfarande tror att djurs beteende till största delen är instinktivt, nästan programstyrt. När det istället ju är högst individuella skapelser vi pratar om. Även när det kommer till fåglar och deras lilla hjärna.

Nog om detta för nu. Här kommer istället en ormvråk sakta vandrande på ett nyplöjt stycke, rakt mot mig. Jag kunde inte klura ut vad som höll kvar fågeln. Hade den gömt undan något byte och kan inte hitta stället? För sanningen är att fågeln pickade i blasten, plockade upp något lite här och där, tuggade sen på detta något. Alla kan väl se hur bedrövad den ser ut?







Nu har den kommit tio meter närmre. Fortfarande samma beteende, pickar och äter av blastslamsorna. Märkligt! Ormvråk som blivit vegetarian?






Den såg mig och gillade inte alls min person. Så strax tillbaka 15 meter. Här började den klagande pipa. Det var blött, det var grått och den här vråken verkade inte uppleva någon av sina bättre dagar. Längtade kanske till riktig vinter? Eller rent av till våren?

söndag 20 november 2016

Färgklickar




I dystert vintergrått förmår en del individer lysa upp omgivningen för de korta stunder i ens liv de närvarar. Mesar, siskor,  här steglits. Vi har sparat några tistlar utanför stallet för deras skull. Men nedanstående bilder är från nere vid sjön.







Det går så fort, så fort. Ena mikrosekunden sitter de stilla, nästa är de redan luftburna. Oftast ett omöjligt uppdrag för kameran att hinna omfokusera. Nån gång ska man man ha turen med sig och i detta ögonblick var kameran på gott humör.







Ser ut som rena konstnärspaletten, tycker jag. Blått saknas, kanske en annan gång med sjö i fond? Men där finns inte habitatet. Hmmm, De duger gott som de är, färgklickarna.

fredag 18 november 2016

Lever farligt





Såg skylt "Jakt pågår" i skogen idag.

Jag håller mig borta hela helgen och hoppas något vilt finns kvar att uppleva även i framtiden.
Det går - tycker jag - inte ens att rättvist jämföra dagens bestånd med hur situationen såg ut för fem år sen, eller längre tillbaka. Jakt bedrevs även då, förstås. Men viltet hade då tillgång till den skyddande skog som idag är utraderad.









Så kanske för sista gången levande på bild. Tyvärr oskyggt djur. Fick faktiskt vänta på att bocken lommat bort ett stycke för han rymdes först inte i sökaren. Observerade mig men inte för ett ögonblick glömde han bort att äta. Lite blast kan skådas i mungipan på första bild. Inget vanligt motiv dessa dagar.

onsdag 16 november 2016

Kämpar hårt för maten





Många bland mina bekanta har lagt bloggandet på hyllan nu. Temporärt eller för gott. Det märks i kommentarsfälten. Jag håller igång ett tag till men utan dagliga uppdateringar.


På bild idag är det blåmes som gäller. Vanlig så man knappt tittar efter den, rasande grann ändå. Ofta påträffad i mörka skogspartier lyser den upp som klaraste lilla stjärna. Här betraktar den förödelsen efter s k skogsvård som den bedrivs härnere. Ofta översatt till kalhuggning. Inte ett enda litet träd sparades runt matplatsen. Inte ett enda.







Bankarna vid ån kalhöggs för något år sen och nu är området i stort förbuskat. Om tjugo år är buskarna kanske förvandlade till de träd som en gång var, omsvärmade av insekter och fåglar. Kanske de får stå så. Blåmesen trivs ändå och tycks hitta mat i grenars minsta springa. I dunklet gör den sig lustig med långa exponeringstider.

måndag 14 november 2016

Just det. Ljuset räckte inte till.



Hallå!
Skulle man kunna beställa mer ljus att arbeta med?!







OK så länge motivet sitter lugnt på stolpen, ja. Men sen? Tragedin är ju att rovfåglar oftast visar upp sig på vinterhalvåret och här i Skåne har vi väl en 10 soldränkta vinterdagar per säsong. Som flest. Jag sitter inte gärna och bara inväntar dem. Och då räcker såklart inte femhundradelen till. Kanske finns någon som vill säga några uppmuntrande ord ändå?

lördag 12 november 2016

Innan de lyfte...


Det ligger någon tid tillbaka nu. Då fenomenala skäggmesar cirklade runt en. Under ett av senare tillfällen hade jag just börjat fotografera när en äldre herre med käpp tränger sig fram på den smala bryggan, pekar stort med käppen, utbrister : Har du sett så fina fåglar! Där och där! Ska du inte fotografera? I nästa ögonblick var alla fåglar 100 meter borta. Suck! Men det var inget ont i gubben. Han ville väl bara visa vad han såg.

Men innan dess :







Så här nära har jag sällan kommit dessa fina motiv. Honan flög upp från bryggan, satte sig på räcket och började pilla i springorna efter insekter. Fotografen njöt av vädret, njöt av tillfället, njöt av anblicken.

torsdag 10 november 2016

Höstkväll i skogen





Halvsol. Inget regn, ingen blåst. Flesta löven sitter kvar. Ett spetsdov passerar förbi.


Tänk, detta inträffade för bara några dagar sen. Så annorlunda allt ser ut nu.

tisdag 8 november 2016

Smådopping!





 Ensam i dammen simmade den lilla fågeln som mest av allt liknar en andunge om våren! Fluffig och orädd paddlar den först rakt mot mig. Sen stannar den till vid strandkanten och fiskade. Och fick direkt napp.









Här traumatiseras bytet med hårda slag mot vattenytan. Först efter längre förbehandling slank bytet ner. En söt fågel men det hjälpte nu inte alls fisken som man får hoppas mötte sin skapare innan den mötte svalget.

måndag 7 november 2016

Profil & Rakt på





Sångare i vassen?
Bör väl vara rörsångaren. Här tittar den försiktigt ut bakom ett vasstrå... Inga giganter, precis.








Här dess motsats. Öppet flygande i luften, utan försiktiga krusiduller betraktar den så skarpt sitt byte...ehhh sin fotograf, menar jag. Inte lika dominerande som havsörnen sätter den ändå sitt distinkta märke på himlavalvet.

lördag 5 november 2016

Bara en bofink


Den vanligaste fågeln i mitt skogslandskap. Här i - antar jag - juvenil klädnad.








Så ung, så bräcklig. Det blåste inget den där dagen. Men ljuset själv verkar kraftfullt nog för att slå ner den lilla bofinken till marken..
Så var det förstås inte. Fågeln mådde gott i solen, var ganska orädd där den satt på räcket. En bild blev till.

torsdag 3 november 2016

Märkligt





Jag blir så glad. Plötsligt lite liv på "betesfälten", likt förr om åren . Jag har nånstans en bild där i princip skogens alla stora däggdjur finns avbildade. Riktigt så bra blev det inte igår. Å andra sidan finns en historia i dagens bild. Vad vi ser är ju en kronhind och ett spetsdov. Det intressanta med förstnämnda är att hon inte rörde sig med kronhjortens naturliga grace utan istället praktiserade dovviltets flygande galopp. Inget man klart ser i bild, ni får tro mig på mitt ord. Har själv aldrig sett något liknande. De här två betedde sig som mor och son, men det är såklart omöjligt.

onsdag 2 november 2016

Livstecken




Lugnet härskar i min skog. Nu borde dovviltsbrunsten vara i full gång. Särskilt många spår efter det har jag hittills inte hittat. Häromdagen i alla fall ett livstecken. Livstecken utan brunstljud, dock.








En halvskovlad, mörk dovhjort rörde sig absolut ljudlöst över skogsgläntan. Ren tur jag hann få ett par bilder innan den gled bort. Kameran arbetar rätt tyst, men djuret uppfattar såklart att någonting pågår här någonstans. Jag står blickstilla bakom kamera och stativ. Helt öppet, på skogsvägen jag promenerat på. Ändå tycks jag klara en grundlig dovhjortsgranskning för djuret står för någon halvminut kvar, avlägsnar sig därefter utan jäkt.







Fotograferade dessutom denna kronhind samma eftermiddag. Betydligt mer skygg och här just i begrepp att vända om mot skyddande skog. Ingen vanlig syn i denna del av skogen. Bara det meriterar publicering på bloggen.

tisdag 1 november 2016

Tofsmes!






-Tut, tut! Här landar jag. Fotografera mig genast!
Nå, kanske inte riktigt den attityden. Men kaxig som få var denne individ. Jag befinner mig bara några meter bort men den spänner blicken i mig, utmanar.







Kanske den tycker att så fint kamouflerad mot trädstammarna som den är syns den ändå inte...

Jämfört med andra mesar kanske inte så hög gullighetsfaktor, men tofsmesen har snabbt avancerat på min lista över favoritfåglar.