Triss

Jag använder mest 700 mm brännvidd. Fåglar i tretal, fotograferade från något sånär nära avstånd, blir då inte så vanliga. Såg att arkivet fyllts upp med några trissar på senare tid. Så det känns rätt att visa dem här. Ovan ett gäng storspovar marscherande i takt.

Gick åt många exponeringar för att finna en med alla nyllen synliga i bild. Gravänder rivstartar från ängarna.

Tre rödbenor var en för mycket. Lite käbbel utbröt som snart sorterat ut sig.
Fortfarande gott om vatten på ängarna till vadarnas fromma. Hoppas det förblir så några veckor till.

Lejonharen

Stannade till, backade tillbaka. Vad är detta?

Lugnt sovande tre, fyra meter från rätt trafikerad väg låg ett knyte. Sakta hävde det sig upp och ner. Fick sticka ut kameran genom passagerarfönstret och nästan ställa mig upp i kupén för att finna bildvinkeln. Motivet visade sig vara en snällt snusande hare, sov med öppet öga.

Öronen tillbakastrukna vreds huvudet sakta mot mitt håll. Sen gäspade djuret helt ogenerat.

Kanske det beror på alla sonens safaribilder jag tidigare under dagen tagit del av. Men påminner inte haren med sin breda panna och kraftiga näsa en smula om en vilande lejonhanne? Tycker jag i alla fall. Snett motljus smickrar inte djuret. Har fått lätta upp skuggor i bildredigeringen.

Helt obeskuret fotografi.

Tranor

Nån gång har möjligheten att fotografera trandansen från gömsle slagit mig som god idé. Men inget jag hittills prövat på. Istället för tiotals aktörer i samma ruta får jag därför nöja mig med (oftast) en enda. Men dessa originella fåglar kan nog klara av den soloprestationen själva. Allt hänger på fotografen.

Ovan bild på flygande trana halv nio om morgonen. Observerad från en plattform - med skogsridån i fonden -  flyger fågeln snett emot, med morgonljuset som fin draghjälp. Den här passerade riktigt nära, har en sådan bild beredd för kommande inlägg.

Från gömsle och omgiven av hundratals tranor misstänker jag att flygbilder på individer är rätt ogörliga. Så jag gör därför just dessa. I brist på annat. Vid detta tillfälle stod jag på marken och motivet hade inga alls betänkligheter att korsa min rutt. För min smak lite för starkt solljus nu närmare mitt på dagen. Man tager vad som erbjuds.

Tack för ingenting, Siba

Nu har jag något fått smakat av Orwells dystopi. I huvudrollen en organisation som inte tar ansvar, gömmer sig bakom sjok av vilseledande info jag tvingas ta del av. Går inte att nå. Finns människor på plats eller bara robotar?

Saken är den att min nya TV gått sönder, garanti finns kvar någon månad till. Ursprunglig butik finns inte kvar, kundtjänst har programmerats att inte omhänderta reklamationsärenden. Närmaste butik av tydligen enda tre kvarvarande i f d affärskedjan är i annan stad och har - såklart - inget telefonnummer.

Efter ha fått bevisa att jag är människa fick jag nådig tillåtelse skicka epost till den butiken. Så hela garantiärendets utgång beror på om någon läser meddelandet och - hur troligt är det? -gitter besvara det. Innan garantin går ut. Tydligt är att jag måste på vinst och förlust packa in storTV:n i bilen, köra till Malmö och hoppas den butiken finns kvar.

Oh, heliga enfald. Jag som trodde på att handla kapitalvaror i butik är säkrare än via nätet. Nu vet jag bättre. Skäms Siba och Netonnet!

Stackars grågåsen har inget med detta att göra, så klart. Bara en bild jag tog igår i iskallt Skåneland.

Tillbaka från Östergötland

På tal om Tåkern, sjön i mitt hjärta.
Här kommer en bild på koltrasten som nog räknat ut sig själv som motiv.
Motljus, med virrvarr av grenar och - med som just antyddes -  svärtad befjädring. Nä, inte ta nån bild på mig nu!
Fotografen ville annorlunda. Det mesta går att fotografera om man är beredd att jobba med filerna.

Kanske inte mest lyckade resultatet. Men det får duga.

Vitkindade, överallt vitkindade...

... i ett gigantiskt uppflog på ängarna häromdagen.
Med på bild bara en del av totalen. Jag ville få med kyrkan i bakgrunden och fick anpassa kameravinkeln efter det.

Har för mig att dessa fåglar är fredade. Knappast på skåningarnas begäran...
Situationen blir ungefär lika komisk som vid sjön Tåkern där ett gammalt anslag uppmanar skådare att inte störa (grå-)gässen i onödan (!). Uppenbart höll man på den tiden styvt på förbudet med tanke på hur det idag ser ut där ( och här ).

Japp, det är denna tid nu...

...eller rättare sagt från förra veckan.
Åkergrodorna leker och kväker för fulla muggar i dammarna omkring.

Ser rätt coola ut, tycker jag.

Därtill lättfotograferade. Alltid ett plus på min lista. Attityd i kubik hade de redan. Blå färgfläckar signalerar parningslust.

På väg mot rätt håll (?)

Så här i ruskvädret som råder kan man söka tröst ur tidigare värmeperioder. Som från sköna juli månad i bilden ovan. Haren trivdes bra, där i gräsets lyster. Gjorde säkert fotografen också. Trots att han fått lägga sig på mage.

En kanske annorlunda badbild? Jakmor svalkar sig i hettan som rådde.

Råbocken poserade fint bland ängsblommorna. Undrar om den uppskattar omgivningens skönhet? Eller han kanske bara intresserade sig för skönheter bland råvilt? Bilden från augusti så det ligger i tiden...

Mer i tiden närliggande för snart sjuder det av ungar lite överallt. Detta var innan rovdjursattacker decimerat styrkan till bara en eller två.

I år hoppas jag äntligen få fota bra bild på göken. Den syns till på ungefär samma plats år efter år, men, men. Helst vill jag få en flygbild där både fågel och fotograf är med på noterna. Och på rätt avstånd, från rätt håll. I rätt ljus. Kanske jag får vänta några år till...

Bilderna, från 2015 års arkiv, har aldrig varit publicerade.

Skogen, viltet

Skogen var fortfarande mörk och tung. Så här sista dagarna i mars ville vintern inte riktigt ännu släppa taget.
Sena timmen hjälpte såklart till.
De två unga doven stod en bit bort, förhöll sig avvaktande. För dem är skogsridån livlinan, har inget alls med mörker eller tungsinne att göra.

Samma kväll. Ett helt gäng reste nervöst på sig efter i godan ro ha legat på marken.
Vita pälsen gör att de upptäcks på lååångt håll. Men inte heller det bryr sig doven om, de tänker nog inte så.
Med skogen som skydd nöjde de sig med att flytta 100 meter bort. Fortfarande upptäckbara. Men i deras värld säkra.

Om ett & annat

Jag vill inte blanda in för mycket av politik i denna blogg. Men noterar med tillfredsställelse att gripandet av troliga förövare gick snabbt, mycket snabbt t o m. Hoppas nu rätt personer sitter där de ska. I finkan. Gärna för resten av livet.

Nå, en fiskmås livade ytterligare upp vardagen. Som enda artist på den scen jag valt för dagen. Fågeln surrade runt, runt. Kanske den hann med att njuta av sin egen spegelbild? Hedras i alla fall med fotografi på denna plats.

2017-04-07

Fruktansvärda scener utspelas i Huvudstaden.
Mänsklighet känns bortblåst, ondskan satt ( bokstavligen ) i förarsätet.
Om de som uträttar denna kriminalitet ser ner på oss, är rädda för oss för vårt sätt att leva, eller rent av är avundsjuka för resultat vi åstadkommit?
Svåra (?) frågor som aldrig tycks bli intressanta nog att lösa.
Vem?
Hur?
Sällan varför!

Våren fortskrider...(4 och 5 )

Nä, det gick inte alls som det var tänkt för hanen.

Han fick, med sänkt gard, lov att passera bakom. Bättre lycka nästa gång !

Hur ska det gå den här gången då?

Med fint grässtrå i näbben gör han honan sin kur. Hon ser uppspelt ut...

...för att inte säga kär. De gnider sina fina, långa näbbar mot varandra, gillar uppenbart varandras närhet. De gillande inte stararna som flera gånger kördes bort under romansen.
Jag önskar paret all lycka.

Sista dagen i mars...

... och redan siktades kärrhöken smyga runt vassruggarna. Här ovan vatten med skogsridån på andra sidan sjön som mörk bakgrund. Medan solen sken på fågeln, som hälsade den en kär bekant välkommen tillbaka.

En till.
Något annorlunda vingställning. Samma fantastiska glimt från det där gula rovfågelsögat.

Storken har kommit...

I strålande solsken gick ett par storkar helt nära vägen. Sitter man bara kvar i bilen verkar de inte störas nämnvärt. Eftermiddag och sidljus och god dag, god dag på dig, fotografen.

Uppslukade av födosöket fick jag ett par minuter för mig själv att studera dessa fina fåglar. Det framgår förmodligen av märkningen om dessa är uppfödda, svenska individer eller "självimporterade". Det verkar som storken är välkommen vart den än väljer att slå sig ner. Inte har det väl med skrock att göra?
Bilderna från mitten av förra månaden.

Två saker

För det första detta : På min fågelmatnings absolut sista, döende dagar tidigare i veckan landade ffg detta år en ringduva. Eller rättare sagt de var två ringduvor som landade för att stilla sina matbehov. Ute på landet där jag bor händer detta bara sällan.

Som om detta inte var nog noterades dagen därpå en liten sparv. Bakifrån märkvärdigt likt alla de gråsparvar som redan finns, syntes den kila omkring på marken. När den vänt sig mot mig igenkändes den som järnsparv. För den arten hade jag en gång tidigare sett - och fotograferat. Förvisso den gången i skogsmiljö.

Så till sak nummer två.

På ett fält modell större upptäcktes sent på kvällen livfulla rörelser, knappt skönjbara för blotta ögat. I sökaren med 500:at påskruvat gick det bättre. Tre rådjur, två bockar och en get, rusade vilt fram och tillbaka . Här ser vi den äldre bocken komma mot fotografen.

Resterande bilder visar upp vådlig aktion som berättar att det som sker är viktigt eller roligt för de inblandade. Möjligen övar herrarna inför kommande brunst? Eller bara en släng allmän våryra, vem vet?