Stick och brinn !

Vinterstorm avlöses av vår, igen. Alla skåningar som bor på landet känner nog igen de snabba växlingarna kyla - värme. Fåglarna försöker bara överleva. Plötsligt blir det OK att vistas på platser annars aldrig skänkts en tanke åt. Hungern måste övervinnas, kosta vad det vill.


Därför kan det hända oväntade saker vid småfågelsmatningen. Som t ex att större individer kräver plats.

Här har  hona av nationalfågel bestämt sig för just detta. Aggressiv stans och bistert uttryck i nyllet varnar andra för att komma för nära. Jag bits!! Även fotografen fick en släng av den signalen : Nu räcker det!

Goa snön !

Ändå härligt med snö. Så länge den är krispig och vit.
Skogar lyses upp och kan bli lika vackra som någonsin om hösten.
Rådjur blir mer lättfotograferade eftersom de gärna uppehåller sig längs vägkanterna. Härnere saltas som bekant på allt som liknar halka och kanske det är överskottet som lockar.

Ovan en lite fågel som även den gillade vägens närhet. Inte sällan annars förekommande i skuggiga, svårfotograferade partier, lättar snön upp skuggor och autofokusen slukar motivet med lätthet.

Talgoxe in på skinnet !

Inget napp nere från ängarna igår. Vad gällde vårtecken. Lika gott det nu när vintern återkom. Fascinerades av att igår kväll betrakta min parabolantenn omgiven av fem centimeter snö, krönt av is. Och så "inglasat" var allt som stack ut i vinterstormen.

Idag istället fantastiskt väder med sol, vindstilla, någon plusgrad och all kvarliggande snö. Ovanstående bilder är från förra veckan och tydligen fanns blå himmelsgluggar då också. Översta så nära MFD som möjligt och är i helt obeskuret skick. Det blir många detaljer att titta på...

Om eventuell vår och snäll vinterfågel

Häromdagen letade jag efter vårlikt aviara - heter det så? - livstecken på ängarna. Minsann upptäckte jag inte på avstånd en mindre flock av något som mest liknade sånglärkor. Nu händer det, nu är de på gång...?

Men innan dess gäller vinterfåglar. Har haft tur och senaste tiden sett en del kungsfågel som låtit sig avbildas.

Här tittar en fram. -Nä, men se god dag på dig!
Normalt omsvärmade av grenar och barr dyker helt oväntat individen på bild upp i det fria.

Inte nog med det. Den lilla fågeln ställer vackert upp och låter mig ta en hel serie bilder. Kanske den för ett ögonblick känner sig mätt på ätande och kopplar av 10 sekunder. Sen blev det till att födosöka innanför riset igen.

Om vädrets makter tillåter tänker jag ordentligt undersöka ängarna imorgon. Finns där livstecken? Nu vill jag att våren tittar åt vårt håll...

Inte i sitt rätta element ?

Knappast någon sensation. Men kanske inte heller så vanligt att få korn på trädkryparen när den nere på marken bl a pickar - ja korn.

Denne individ rotade runt under fågelmataren precis som alla andra talgoxar, blåmesar, bergfinkar mm mm.

Och visst belönades den rikligt. Här med just uppsnappad jordnötsbit i näbben. Flyga bort eller stanna kvar? Jag tror bestämt jag blir kvar här ett litet tag till. Här finns ju massor med godis. Även om den där fotografen börjar bli väl påflugen nu ...

Färg !

Även brun kärrhök (hane) kan - namnet till trots - generera en färgupplevelse. Här flyger den över skånska landområden och blev till sist dokumenterad på detta sätt.

Med en smula tur kan bakgrunden "förädla" t o m den gråaste bland gråtrutar.

Genuin färgkrevad. I mina ögon en mycket vacker fågel, bergfinken. Bilden blev med sin grå bakgrund nästan den omvända jämfört med kollegan ovan.

Brytningstid

Vår i luften idag. Strålande sol, 5 grader varmt. Genom fönstret ser jag Kvinnan sitta på en stol hon just snott ur hemmet. I min skottade snögång bättrar hon på sin solbränna minst lika effektivt som någonsin på playan.
Hösten är såklart brytningstid även den. Bilderna är alla tagna rätt sent i september, sent, sent på kvällen.

Jag hör, men kan knappast urskilja vem är vem, vem gör vad. Kameran är så mycket bättre iakttagare.
Ovan kan man t o m skymta den fascination - eller rent av en portion rädsla? - som ryms i hindens öga när den store brölar på.

ISO 8000, 1/80 s.... Mörkret föll snabbare än beräknat, antar jag. Tänk att alla tre djuren höll sig stilla. Ung kronhjort verkar iaktta vad en än yngre håller på med.

Nationalfågeln...

...är som bekant knappast en linslus.
Men nu, med kylan, kommer den in och fram i mitt närområde. Kyla, ja. Det förväntas att Skåne imorgon natt kommer att få lägsta temperatur i hela landet. Det ni...!

Bild två från dryga tre meter utan märkbar nervositet från fågelns sida.
Sista bilden genom mitt vardagsrumsfönster. Faktiskt har jag just nu svårigheter att få med hela fågeln på bilderna. Den här satte sig snällt nog på krönet av snödrivan. Att det blåste även denna dag idag syns tydligt.

Några veckor tillbaka...

..och en ormvråk spatserar med spetsade sinnen fram mot räntan jägare slängt ut på fältet. Se den fokuserade blicken. Hungrig mage ska snart mättas.

Framme vid målet breder fågeln ut vingarna som för att säga allt detta, allt detta är mitt!

-Ahhh, gratis är godast.
Skönt att för en gångs skull äta sig mätt utan större ansträngning?

Står emot !

Oavsett vad klimatet kastar emot en. Här en figur som inte bryr sig. Inte ett skvatt.

-Kom igen, vinter! Var det allt du förmådde? Jag klarar allt du kan!!!

Den lilla fågeln - kan det vara hämplingen? - är en riktig tuffing. Bister vind drar med sig snöflingor i fart. Det rådde minus 3 grader. Jo, här är det mycket...

Vinter i februari? Som vanligt, då.

Under ett par dygn har skånska landsbygden förvandlats till de vinterlandskap jag föreställer mig resten av landet betraktar som normala för årstiden. Det är full fart på fåglarna härnere. Vid min matning dök ett helt gäng bergfinkar upp som till antalet överglänste de annars så dominerande pilditos. På bild något helt annat. Bofink i skogsmiljö njuter av vintern?

-Titta, jag kan stå på ett ben utan att kasa ner!

-Nå, kanske det är bättre att försiktigt gå vidare? Snön varar väl inte så länge till? Hur hittar jag nu tillbaka till fröstationen?! Är väl det där röda i fjärran?

Sagt av ung bofink, gissar 1K? Själv njuter jag av riktig vinter ; vi har ett par decimetrar snö nu . Allt är bra frånsett snöskottningen...

Kontrollfreak...?

Sån är den. Den (större) hackspetten.
Vill helst inte alls visa sig på sin väg till snacksbaren men måste då och då kontrollera att jag sitter kvar på min plats.

Det kan skilja någon dag åt bilderna emellan. Men kanske det är samma fågel. I alla fall båda med samma ritual.

Återuppståndelse !

Förra veckan körde jag längs skogsvägen när plötsligt en konstig, ljus klump siktades i kanten av vänster synfält.
Stannade bilen, kunde inte riktigt se pga alla buskar och trän.
Backade. backade lite till tills jag märkte jag höll på att köra ner i diket. Framåt någon meter och där!
En död,vit hjort.
Så tragiskt.
Fram med kameran, måste fotografera, måste fotografera, måste...
För mycket grenar i vägen så jag öppnar bildörren, lägger mig på knä på leriga grusvägen. Då händer undret. Djuret återuppstår! Så bibliskt.

Ett nymornat tryne betraktar mig slött. Vad tusan väckte du mig för!!?
Ehhh, trodde du var död, svarar jag.
Dovet blinkar till några gånger, reser sig upp och med majestätisk förakt för menigheten - mig - glider den iväg över stenmuren och vidare bort.

Jag pustar ut, är tacksam för att tragik förvandlats till om inte komedi så i alla fall till en god sak. Tusan vad den hjorten sov djupt!

Ur den högre skolan...

Här följer ett motiv minnesgoda kanske känner igen. Bilden togs i höstas och variant publicerades då.

Vad som inte föresvävade mig den gången är just det - svävandet. Hur kan fågeln hålla sig kvar på denna den mest bräckliga av grenar den håller sig fast vid ?

Det verkar omöjligt att klorna kan gripa tag tillräckligt. Fågeln väger väl i alla fall kilot, enligt Wiki. Hmmm, trodde nog de vägde mer än så. Men i alla fall en strålande balanskonstnär är ormvråken!